Långprommis
Sitter och väntar på att middagen ska bli klar! Slängde ihop en ugnspannkaka som nu står i ugnen. Det var längesen vi åt det så det ska bli riktigt gott. Hundarna och jag tog en rejäl promenad tidigare. Tempot var inte så högt men det var riktigt skönt! Blev en tur runt Haga, tyvärr tänkte jag mig inte riktigt för så vi gick förbi Terese lägenhet vilket såklart ledde till sura miner hos taxarna. De ville ju gå in och säga hej till henne :/ Är riktigt nöjd med vagnen iallafall. Den är lättkörd och känns som precis vad vi behöver.
Nu blir det middag! Imorgon kan det nog bli en sväng på öppna förskolan om inte Frans blivit förkyld... han har hostat lite och verkar vara liite snorig. Håller en tumme för att det inte blir värre!
Nu blir det middag! Imorgon kan det nog bli en sväng på öppna förskolan om inte Frans blivit förkyld... han har hostat lite och verkar vara liite snorig. Håller en tumme för att det inte blir värre!
Bvc
Nu på förmiddagen har jag och Frans vart på bvc. Han hade verkligen vuxit, trots att han inte fått någon ersättning den senaste veckan. 3100 gr och 50,5 cm. Imorgon blir han 4 veckor. Stora killen :) Petter är på gymmet. När han kommer hem ska vi äta lunch innan han ska till sjukgymnasten och jag ut med hundarna och vagnen.
Nu ska jag skynda mig att göra lunch medan prinsen sover... det gäller att passa på :)
Nu ska jag skynda mig att göra lunch medan prinsen sover... det gäller att passa på :)
Lite bilder
Nu var det längesen bloggen blev uppdaterad. Vi har haft en hel del för oss och sen har vi ju myst massor också. Tiden räcker helt enkelt inte till. Man vill njuta av varje sekund. Frans växer så att det knakar. Vi ska mäta och väga imorgon och det ska bli spännande att se hur mycket han väger nu. Imorse tog vi en rejäl sovmorgon och klev inte upp förrän kl 12. Skönt att mysa i sängen hela förmiddagen! Sen blev det fika med Niklas, Sara och Myra, Jocke, Helene och Elvis, Jonas och en tjej från Göteborg på Barista. Imorgon blir det BVC och på eftermiddagen ska Petter till sjukgymnasten. På torsdag börjar Petter jobba igen, känns konstigt. Då är det jag, Fransen och hundarna som ska klara oss själva på dagarna. Det blir nog bra!
Tänkte passa på att lägga upp några bilder. Har tömt bägge kamerorna på bilder :)
Bara några timmar gammal
Liten kille provar sin säng
Mys i sängen med Pappa och Stig
Allt man går upp lägger man på kinderna
Nybadad
Frans med mamma
Tröttfrans <3
Frans <3
Så var han äntligen här, vår Prins! Tiden har inte riktigt räckt till för att uppdatera bloggen. Det är ju så mycket som man måste och vill göra! :)
Nu har det gått två veckor och vi börjar så smått komma iordning i vardagen. Eftersom Petter är halvtiddssjukskriven så kommer han att vara pappaledig mars ut. Det känns jätteskönt! Hundarna flyttade hem i mitten av förra veckan och det känns också jättebra. Första dagen som dom var hemma minns jag att jag sa till Petter att det är så konstigt, för direkt när dom kom hem så kändes det som om vi var en familj igen. Det var skönt att inte ha dom hemma de första dagarna men sen var det otroligt skönt när dom kom hem igen.
För de som inte vet hur allt gick till så kommer några rader om det. Eftersom han låg i säte och inte gick att vända hade vi planerat kejsarsnitt på morgonen den 2/3. Dagen innan sa jag till Petter att jag undrar om det är på gång att sätta igång för det känns annorlunda idag. Men vi trodde väl båda att det var jag som inbillade mig. Jag åt lunch med Sara, Linda, Elias och Petter på Tant Ancis. När vi kommit hem på eftermiddagen sa jag återigen till Petter att jag tror att det är något på gång. Tog ut hundarna en sväng. När jag kom hem vid femtiden så började jag klocka sammandragningarna och insåg rätt snabbt att jag hade värkar var sjunde minut. Ringde upp på förlossningen och sa att vi var på väg. Mamma kom och skjutsade oss samtidigt som hon hämtade pojkarna. På förlossningen körde de en kurva och undersökte mig. Jag hade regelbundna värkar och livmoderhalstappen var helt utplånad men jag var inte öppen 1 cm än. Barnmorskan kunde inte rikigt känna hur han låg men trodde att hon kände ett huvud längst ner på magen. Jag hade väldigt svårt att tro henne men hon lät rätt säker. Förlossningsläkaren tillkallades men kunde efter att ha gjort ett ultraljud konstatera att huvudet var kvar uppe och rumpan neråt. Jag var inte särskilt påverkad av värkarna så vi kom överens om att vi skulle försöka vänta tills morgonen så vi fick flytta in på patienthotellet. Så vi vandrade över dit och gick direkt till kvällsfikat. Inte långt efter att vi kommit till pat. hotellet så tilltog värkarna så att den vart var tredje minut. Vi ringde och de bad oss komma tillbaka till förlossningen. När vi kom hade de redan börjat förbereda för operation. Så strax efter nio rullade vi ner från förlossningen till operationssalen. Där gick allt ganska fort. Petter fick lite snygga kläder, jag fick ryggbedövningen och 21.41 plockade läkaren ut vår lilla prins. Det lyckligaste ögonblicket i mitt liv <3 Själva operationen var väl inte så jättetrevlig. Man känner ju beröring men inte smärta när man får ryggbedövning så det är ju lätt att räkna ut vad de håller på med. Konstig känsla att känna hur de skär i en fast det inte gör ont.
Petter följde med barnmorskan och tog hand om Frans en stund innan båda två kom tillbaka så att vi kunde vara tillsammans medan de sydde ihop mig. En timme efter att vi lämnat förlossningen var vi tillbaka. Tänk att det går så snabbt. Barnmorskan mätte och vägde honom. 46 cm och 2720 gr. Jag som är helt säker på att någon i operationssalen sa, men vilken fin stor kille. Och att jag då tänkte att det var konstigt att han var stor :) Efter några timmar flyttade vi över till BB. Lille Frans och hans far somnade direkt och sov sig igenom hela natten. Själv låg jag vaken större delen av natten. Petade med jämna mellanrum på Frans för att vara säker på att han andades. Personalen på förlossningen var helt underbara. Personalen på BB var bra de också men så sjukt stressade. Tur att man har lite koll själv. Jag fick tabletter som jag förmodligen inte tål två gånger (som tur var så upptäckte jag det själv båda gångerna så jag åt de aldrig), jag höll på att få två sprutor blodförtunnande första morgonen och det var allmänt struligt. Tyckte synd om dom för de var alla snälla och hjälpsamma och man vet ju själv hur det är när man inte riktigt hinner med sig.
Vi stannade kvar på BB tills fredag förmiddag. Minst ett dygn måste man ju stanna eftersom man ska ha katetern kvar. Sen hade vi inte riktigt kommit igång med amningen på torsdagen så vi stannade en natt till. Själv mådde jag rätt bra. Lite öm i magen men inte så farligt. Frans mådde fint. Det var väldigt skönt att få åka hem på fredagen för även om vi hade eget rum med tv och Petter fick stanna så blir det tråkigt i längden.
På måndagen var vi på återbesök. Frans mådde bra men hade såklart tappat en del i vikt. Inte så farligt, 170 gram så han hade tappat mindre än 10% men vi fick ändå ett extra besök på BVC inbokat. På onsdagen var vi på BVC och då vägde han 2530 och hade alltså tappat ytterligare 20 gram. Vi började då ge ersättning efter varje gång han ammat och igår när sköterskan på BVC var till oss och vägde honom så hade han gått upp till 2640. 110 gram sen förra onsdagen. Det var så skönt! Nu flyter allt på bra. Frans äter, sover och skiter. Så det är väl som det ska vara :) På nätterna sover han riktigt bra och eftersom han har gått upp bra nu så kommer jag inte att väcka honom. Inatt sov han från 23 till 4.30 och sen från 6 till någon gång kring 9. Fortsätter han så får vi verkligen vara nöjda.
Jag har inga bilder på datorn nu men ska lägga över så att ni får se prinsen. Nu ska vi till Frans mormor och morfar och se HV mot AIK och få lite mat.
Nu har det gått två veckor och vi börjar så smått komma iordning i vardagen. Eftersom Petter är halvtiddssjukskriven så kommer han att vara pappaledig mars ut. Det känns jätteskönt! Hundarna flyttade hem i mitten av förra veckan och det känns också jättebra. Första dagen som dom var hemma minns jag att jag sa till Petter att det är så konstigt, för direkt när dom kom hem så kändes det som om vi var en familj igen. Det var skönt att inte ha dom hemma de första dagarna men sen var det otroligt skönt när dom kom hem igen.
För de som inte vet hur allt gick till så kommer några rader om det. Eftersom han låg i säte och inte gick att vända hade vi planerat kejsarsnitt på morgonen den 2/3. Dagen innan sa jag till Petter att jag undrar om det är på gång att sätta igång för det känns annorlunda idag. Men vi trodde väl båda att det var jag som inbillade mig. Jag åt lunch med Sara, Linda, Elias och Petter på Tant Ancis. När vi kommit hem på eftermiddagen sa jag återigen till Petter att jag tror att det är något på gång. Tog ut hundarna en sväng. När jag kom hem vid femtiden så började jag klocka sammandragningarna och insåg rätt snabbt att jag hade värkar var sjunde minut. Ringde upp på förlossningen och sa att vi var på väg. Mamma kom och skjutsade oss samtidigt som hon hämtade pojkarna. På förlossningen körde de en kurva och undersökte mig. Jag hade regelbundna värkar och livmoderhalstappen var helt utplånad men jag var inte öppen 1 cm än. Barnmorskan kunde inte rikigt känna hur han låg men trodde att hon kände ett huvud längst ner på magen. Jag hade väldigt svårt att tro henne men hon lät rätt säker. Förlossningsläkaren tillkallades men kunde efter att ha gjort ett ultraljud konstatera att huvudet var kvar uppe och rumpan neråt. Jag var inte särskilt påverkad av värkarna så vi kom överens om att vi skulle försöka vänta tills morgonen så vi fick flytta in på patienthotellet. Så vi vandrade över dit och gick direkt till kvällsfikat. Inte långt efter att vi kommit till pat. hotellet så tilltog värkarna så att den vart var tredje minut. Vi ringde och de bad oss komma tillbaka till förlossningen. När vi kom hade de redan börjat förbereda för operation. Så strax efter nio rullade vi ner från förlossningen till operationssalen. Där gick allt ganska fort. Petter fick lite snygga kläder, jag fick ryggbedövningen och 21.41 plockade läkaren ut vår lilla prins. Det lyckligaste ögonblicket i mitt liv <3 Själva operationen var väl inte så jättetrevlig. Man känner ju beröring men inte smärta när man får ryggbedövning så det är ju lätt att räkna ut vad de håller på med. Konstig känsla att känna hur de skär i en fast det inte gör ont.
Petter följde med barnmorskan och tog hand om Frans en stund innan båda två kom tillbaka så att vi kunde vara tillsammans medan de sydde ihop mig. En timme efter att vi lämnat förlossningen var vi tillbaka. Tänk att det går så snabbt. Barnmorskan mätte och vägde honom. 46 cm och 2720 gr. Jag som är helt säker på att någon i operationssalen sa, men vilken fin stor kille. Och att jag då tänkte att det var konstigt att han var stor :) Efter några timmar flyttade vi över till BB. Lille Frans och hans far somnade direkt och sov sig igenom hela natten. Själv låg jag vaken större delen av natten. Petade med jämna mellanrum på Frans för att vara säker på att han andades. Personalen på förlossningen var helt underbara. Personalen på BB var bra de också men så sjukt stressade. Tur att man har lite koll själv. Jag fick tabletter som jag förmodligen inte tål två gånger (som tur var så upptäckte jag det själv båda gångerna så jag åt de aldrig), jag höll på att få två sprutor blodförtunnande första morgonen och det var allmänt struligt. Tyckte synd om dom för de var alla snälla och hjälpsamma och man vet ju själv hur det är när man inte riktigt hinner med sig.
Vi stannade kvar på BB tills fredag förmiddag. Minst ett dygn måste man ju stanna eftersom man ska ha katetern kvar. Sen hade vi inte riktigt kommit igång med amningen på torsdagen så vi stannade en natt till. Själv mådde jag rätt bra. Lite öm i magen men inte så farligt. Frans mådde fint. Det var väldigt skönt att få åka hem på fredagen för även om vi hade eget rum med tv och Petter fick stanna så blir det tråkigt i längden.
På måndagen var vi på återbesök. Frans mådde bra men hade såklart tappat en del i vikt. Inte så farligt, 170 gram så han hade tappat mindre än 10% men vi fick ändå ett extra besök på BVC inbokat. På onsdagen var vi på BVC och då vägde han 2530 och hade alltså tappat ytterligare 20 gram. Vi började då ge ersättning efter varje gång han ammat och igår när sköterskan på BVC var till oss och vägde honom så hade han gått upp till 2640. 110 gram sen förra onsdagen. Det var så skönt! Nu flyter allt på bra. Frans äter, sover och skiter. Så det är väl som det ska vara :) På nätterna sover han riktigt bra och eftersom han har gått upp bra nu så kommer jag inte att väcka honom. Inatt sov han från 23 till 4.30 och sen från 6 till någon gång kring 9. Fortsätter han så får vi verkligen vara nöjda.
Jag har inga bilder på datorn nu men ska lägga över så att ni får se prinsen. Nu ska vi till Frans mormor och morfar och se HV mot AIK och få lite mat.
